Fittuppmassa mig inte nu

Vårens mest upphetsande show: Scandinavian Hunks!
Upplev en energisk scenshow med ett gäng supertrimmade superhunks! De är på uppdrag att uppfylla fantasier. Deras vapen är de snyggaste tvättbrädorna på den här sidan av galaxen och dansmoves speciellt utvalda av toppkoreografer för att försätta publiken i extas. Scandinavian Hunks gör endast 4 exklusiva uppträdanden på Galaxy och platserna kommer att gå fort så se till att boka din resa idag.

Vågar man ens tänka tanken att detta skulle gälla en "show" med kvinnor. Herrejävlagud säger jag bara. Herre Jävla Gud.

Dagar man borde hålla käften

Dagarna då De Gulliga barnen får mig att bli irriterad på de fånleende föräldrarna. När jag ser en luffare på gatan och tänker: "Försök råna mig och jag slår ihjäl dig". Undrar vad jag gör med mitt liv. Krånglar till det. Skör men med jävligt vassa taggar. Otillräcklig åt alla håll. Tror att jag håller på att förlora mig själv. Rädd att göra det igen.

Men hon låter mig landa. Känner mig dum och skamsen. Slösar med tid. Dagar eller timmar till spillo.

Oftast har jag bara lite pissig sömn bakom mig. Värre är det inte. Ju. Börjar lära mig det nu. Emotional smach and grab. Känslan borta. Nåde den som ringer polisen.

Instruktörer, nummerlappar, uppvärmning - Hjälp

Sånt här gör mig rädd, eller kanske snarare bekymrad. Nej rädd är fan ordet. Det jag talar om är Stavgångsbrännet. Att man ska behöva organisera och premiera något liknande är bara sorgligt. Nej nej nej. Inte emot att Folk rör sig, med stavar eller hur det nu må gå till. Men gör det för fan inte till en bedrift. Kan det säkert vara för någon enskild, men i nio fall av tio är även detta bara tecken på något sorgligt. Att vi idag belönar ickebedrifter är bara skadligt. Än värre när vi gör det med barn. Tvångssänker ribban för vad dom är kapabla till och vad som är att betrakta som extraordinärt. Nu slutar jag.

Att jag undrar

När ska jag sluta skriva www då jag vill komma åt tidigare besökta sidor? Börjar nästan kännas som något som kommer ske i samma veva som jag slutar bita på naglarna. Som i aldrig tänker någon. Vi får väl se - säger jag till mig själv.

Välkommen kanske man också ska säga.